efter att ha läst ut Tre sekunder av Roslund&Hellström i morse, tänkte jag att jag ville ha något annat, en annan sorts bok.jag tror att det var någon gång förra året, eller om det till och med är två år sedan jag tittade på morgon-TV och Malou intervjuade Ann Heberlein. Heberlein är teologie doktor och forskare i etik. hon har sina rötter i malmötrakten men även på österlen. jag tror att det var det som först började intressera mig. Heberlein talade om sin bipolära sjukdom och talade om ansvar. jag tror till och med att hon läste ett stycke ur jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, där hon satt i TV-soffan. jag tänke: jag ska läsa hennes bok någon gång.
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en gripande bok. jag började läsa den strax efter klockan tio, och hade jag inte samtidigt haft tvättid, tror jag att jag blivit färdig med boken lite tidigare. jag kunde inte släppa boken. jag håller inte med Heberlein i det hon skriver när det handlar om Foucault osv, men jag respekterar verkligen hennes resonemang. boken satte dessutom igång väldigt många tankar.
diskussionen runt självmord har dock alltid intresserat mig. hotet om självmord. i mitt arbete kommer det då och då hot, om att ta livet av sig, begå självmord. vi måste ta det på högsta allvar. kan inte ha någon som hotar. det har hänt att hot blivit verklighet men oftast är det där hotet, jag ringer bara för att säga hejdå, halv fyra på morgonen, jag ringer bara för att säga hejdå, jag orkar inte mer, vad kan jag göra, ska jag skicka ambulans? jag ringer bara för att säga hejdå. vanmakten. och allt spelas upp en gång till.
jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en mycket läsvärd bok, på alla sätt. Heberlein tar in många filosofer och för ett lysande resonemang. härligt att läsa för en "gammal" akademiker som i dagarna mest pratat om duschning och städning på arbete..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar