jag blir alldeles varm i hjärtat vid bara tanken på min mamma och pappa.
min mamma och pappa har alltid sett det bästa för mig och min syster. de har alltid funnits där, även när de inte riktigt förstått sina barn. de har alltid ställt upp och alltid varit accepterande (i alla fall fullt tillräckligt).
de träffades i en folkpark för 36 år sedan, de bodde i samma stad, men tydligen var min mamma lite svår, och tyckte att pappa var konstigt (omodernt) klädd. mamma var beatles-tjejen med långt hår och pannlugg, pappa var fotbollskillen som inte hade riktig koll på vad en egentligen borde ha på sig. i alla fall vet jag att min mamma tvingade min pappa att lämna tillbaka kläder han köpt, men inte använde, då de fortfarande stod i bagaget på hans bil..
min mamma och pappa har varit gifta i 34 år. jag har aldrig tvivlat på de att verkligen älskar varandra och är verkligen mina förebilder, både som par och som föräldrar. nu är de över 60 år gamla och roar sig med att åka på långresor. nästan alla länder långt bort har de varit i, och om de inte varit det, så planerar de med all säkerhet att åka dit. de är ganska tuffa på det sättet, tycker jag. ingenting hindrar dem: de är inte rädda för nya saker.
jag minns fredagskvällarna, efter att vi ätit kvällsmat, hur mamma och pappa spelade skivor för varandra. högt, högt. det var roligt att sitta i soffan och lyssna på deras val. lördagsmorgonen började med att pappa cyklade och köpte frallor, söndagsmiddagen och eftermiddagskaffet i det lilla rummet utanför min systers och mitt rum. jag minns vardagarna när mamma var hemma och vi bakade och väntade på att min syster skulle komma hem, när jag blev äldre och mamma och jag åt franskbröd och räksallad när jag kom hem från skolan. jag minns rättvisan som än idag är millimeterrättvis när det gäller julklappsköp till mig och min syster.
jag tror så här, när jag blivit lite äldre, och nu även är gravid, vill ge mitt barn allt det där som mina föräldrar gett mig. på nästan samma sätt fast på mitt och Ds sätt.
The Rolling Stones – Wild Horses
min mamma och pappa har alltid sett det bästa för mig och min syster. de har alltid funnits där, även när de inte riktigt förstått sina barn. de har alltid ställt upp och alltid varit accepterande (i alla fall fullt tillräckligt).
de träffades i en folkpark för 36 år sedan, de bodde i samma stad, men tydligen var min mamma lite svår, och tyckte att pappa var konstigt (omodernt) klädd. mamma var beatles-tjejen med långt hår och pannlugg, pappa var fotbollskillen som inte hade riktig koll på vad en egentligen borde ha på sig. i alla fall vet jag att min mamma tvingade min pappa att lämna tillbaka kläder han köpt, men inte använde, då de fortfarande stod i bagaget på hans bil..
min mamma och pappa har varit gifta i 34 år. jag har aldrig tvivlat på de att verkligen älskar varandra och är verkligen mina förebilder, både som par och som föräldrar. nu är de över 60 år gamla och roar sig med att åka på långresor. nästan alla länder långt bort har de varit i, och om de inte varit det, så planerar de med all säkerhet att åka dit. de är ganska tuffa på det sättet, tycker jag. ingenting hindrar dem: de är inte rädda för nya saker.
jag minns fredagskvällarna, efter att vi ätit kvällsmat, hur mamma och pappa spelade skivor för varandra. högt, högt. det var roligt att sitta i soffan och lyssna på deras val. lördagsmorgonen började med att pappa cyklade och köpte frallor, söndagsmiddagen och eftermiddagskaffet i det lilla rummet utanför min systers och mitt rum. jag minns vardagarna när mamma var hemma och vi bakade och väntade på att min syster skulle komma hem, när jag blev äldre och mamma och jag åt franskbröd och räksallad när jag kom hem från skolan. jag minns rättvisan som än idag är millimeterrättvis när det gäller julklappsköp till mig och min syster.
jag tror så här, när jag blivit lite äldre, och nu även är gravid, vill ge mitt barn allt det där som mina föräldrar gett mig. på nästan samma sätt fast på mitt och Ds sätt.
The Rolling Stones – Wild Horses
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar