tisdag 30 november 2010

dag 11 - min syster

jag gör väl ett nytt försök. ny vecka, nya tag.. jag lovade aldrig ett inlägg om dagen...

min syster är fem år äldre än jag. hon har alltid varit min idol. och alltid varit en förebild, även om jag oftast inte gjort vad hon har gjort, ofta inte tyckt vad hon har tyckt.
när vi var små, ville jag alltid leka med henne men hon hade sina vänner och de där fem åren har nog gjort en del.

min syster flyttade till k-stad när hon gått ut gymnasiet. det fanns inget bättre än att åka buss till henne på fredagseftermiddagen och stanna hela helgen. det gjorde mig lugn.

nu bor hon i gbg och finns alltid där för mig. hon har svar på allt jag undrar och det är väldigt bra att prata med henne. vi ser inte alltid likadant på saker och ting men det är ganska bra för det mesta. ibland förstår hon inte mina val - och jag förstår inte hennes, men det är så det är med systrar tror jag.
vi spelar gitarr tillsammans och vi kan prata sönder vem som helst tror jag.
hon har två barn som jag älskar så högt, så högt.

jag älskar min syster. min storasyster.


Antony & The Johnsons – You Are My Sister

söndag 28 november 2010

lapptäcket

jag hämtade ut ett paket igår på posten. i paketet låg det ett lapptäcke som jag köpt av En bok om dagen. och vad nöjd jag är!!! täcket är så fint och välgjort att jag nästan blev lite rörd över vilket arbete som lagts ner! det kommer att passa jättefint i vagnen och i vaggan och i soffan och överallt! tack tack, snälla, tack!!

lördag 27 november 2010

jävla snö

jaha, det blir en helg i Malmö. det är så dåligt väder vid havet att vi inte vågar ta tåget. det är inte ens säkert att tåget går.

jävla helvetets jävla skithelvete.

får väl krypa upp i soffan, klappa magen och ha Misfitsmaraton. frukosten är redan avklarad, klockan är tio över nio. jag gillar det här, förutom att min sömn är helt uppfuckad (ursäkta språket då). men det är väl så...

FÖR NU GÅR VI IN I SISTA TRIMESTERN! och enligt alla utsagor är det NU en får sina krämpor. det är NU jag ska bli trött, traggig och skitjobbig. vi får väl se!

välkommen vecka 28!

lite senare: andra saker en kan göra är att läsa ut sin bok, bli hungrig och kaffesugen...

fredag 26 november 2010

dag 10 - det här hade jag på mig idag

grå-svartrandiga strumpor, vit tunika, vitt linne, gråsvarta jeans, armband, örhängen, klockhalsband.

nej det här är ju ingen modeblogg direkt, men så här ser jag ut ikväll och har gjort hela dagen. samtidigt! magbild sista dagen i vecka 27 (26+6)!!

och snön bara faller och faller..

det är inte advent förrän på söndag men eftersom snön bara faller och faller passade jag på att sätta upp en stjärna och en ljusstake igårkväll. ikväll är det fredagskväll och jag vet inte riktigt om jag har orken. mest för att det är så jobbigt att leta förlängningssladdar till allt.

ikväll har vi varit hos Ds syster ute på landet. det hämtades vietnamesisk mat i stan först och sen körde vi ut till det lilla samhället. härligt. nu är vi hemma igen, bebisen sparkar mycket och jag känner en slags lugn, som förvisso funnits i mig ett tag men som blivit starkare de senaste dagarna.

imorgon åker vi förhoppningsvis tåg till havet för att hälsa på mamma och pappa och titta på en bil. om inte tågen slutar gå och havet omringas av snövallar, vill säga.

tisdag 23 november 2010

barnvagn + skötväska = fixat

igår hittade jag och D en barnvagnsaffär som hade utförsäljning av barnvagnar av det här årets modeller, på nätet. vi har funderat ett tag och inte riktigt vetat vad vi skulle vilja ha, men jag har hela tiden tänkt att jag skulle vilja ha en brio-vagn. vi har läst mycket på nätet och jämfört och nu när det faktiskt fanns ganska billiga barnvagnar, i den modell vi vill ha, slog vi till ikväll!

nu står vagnen i vårt gästrum. det är lite märkligt varje gång vi går förbi rummet och vi ser vagnen. ungefär som om vi frågar oss om det verkligen ska ligga någon där..

jag har tänkt att det kanske är för tidigt. vår bebis är beräknad tills i slutet av februari, det är slutet av november nu, men sen är det där, att tiden går så sjukt fort. det är jul och nyår och sen kommer det bara att rulla på. och varför köpa en jättedyr vagn när en kan köpa en vagn som är ny men inte jättedyr? och vad gör det att vi har fjolårets modell (2010) när vi faktiskt fått precis en sån där vagn som vi faktiskt ville ha?!

det blev en Brio Happy med mjuklift. vi valde en svart eftersom vi båda tyckte att det var det bästa. vi valde också "lufthjul". det var även halva priset på åkpåsar, så vi slog till på en sådan också, även om den inte kommer att användas förrän nästa höst/vinter när bebisen är stor nog att sitta i sittvagnen.

så nu ikväll, kunde jag inte låta bli att köpa den där skötväskan och skötbädden jag tänkt på på 10-gruppen. så jäkla nöjd alltså! nu ska D och jag krypa upp i soffan och se ett avsnitt the walking dead.

dag 9 - min tro

jag tror på mänskligheten, oavsett om den är god eller ond. jag tror inte att en människa kan vara rakt igenom ond, inte heller god.

jag tror på en andra chans och att aldrig döma någon efter första intrycket. jag tror på att alla människor kan, om de får de resurser de behöver.

jag tror på fria val och och alla människors lika rätt i samhället, i sverige, världen. jag tror på att vilja räcker länge, handlingskraft längre.

jag tror kärlek och mångfald.

listan

om det är någon som tycker att jag är sjukt tråkig, så är det det här jag håller på med just nu.

måndag 22 november 2010

dag 8 - ett ögonblick

det finns så många ögonblick.

å andra sidan finns det väl ingen som läser den här bloggen regelbundet som missat att D och jag ska ha barn. men jag har aldrig skrivit om den dagen jag faktiskt tog ett gravtest.

det var varmt, den 21 juni. jag och A åkte till ett köpcentrum en bit utanför stan. vi åt thai och vår gemensamma kompis var inne på förlossningen. jag var i ett slags skräckblandat förtjusningsstadium och visste inte om jag skulle göra testet. jag hade varit och köpt på apoteket dagen innan men vågade inte ta det. dessutom skulle jag vara kissnödig också, vilket jag inte var, på flera timmar..

så när jag kom hem från shoppingrundan, tog jag det där testet i alla fall. det där plus-tecknet lyste blott, så sjukt starkt. jag tog en bild på det och skickade iväg det till D, som var på jobbet.

omtumlade känslor när han kom hem. tyvärr fick vi inte speciellt mycket tid just den kvällen då jag åkte iväg för att jobba natt sen. men trots det, vilket ögonblick!

söndag 21 november 2010

dag 7 - min bästa vän


alla skriver att det här är ett svårt inlägg att skriva. det tycker jag med. en vill inte trampa någon på tårna och utesluta människor i sin närhet.

men min bästa vän, tillika sambo är D. det må vara klyschigt och lite tråkigt, men han är faktiskt det. det finns ingen som faktiskt känner mig som han gör, det finns ingen som får mig att skratta som han får mig, det finns (nästan) ingen som får mig att bli så arg som han får mig, det finns ingen i hela världen som jag älskar så mycket som D.

en bästa vän är trots allt någon som sett alla sidor av en, inte som "you never seen the lonely me at all" utan bara som "without you, i'm nothing". ibland går D upp ur sängen innan jag går upp, sätter på en skiva i vardagsrummet, som, utan att vi pratar med varandra, passar exakt in på min sinnesstämning. han köper saker som jag inte ens bett om som han vet att jag vill ha. det är kärlek. det är den där känslan jag försökt beskriva i ett tidigare inlägg. jag blir varm, darrig och fylld av längtan när han inte är vid min sida.



Manowar – Master Of The Wind

lördag 20 november 2010

dag 6 - min dag

vaknade först vid fem (som alltid), spelade lite Me wants bamboo på telefonen, läste ett kapitel i boken, somnade om och vaknade klockan 10. D och jag fixade frukost, åt och läste tidningen. sedan begav jag mig till jobbet med buss, vågade inte ta bilen, med tanke på vädret och vi inte har några vinterdäck, kom till jobbet, jobbade 12.10-22.00, vilket innehöll en del shopping av nödvändiga städprylar, tösalt och några blommor. planterade blommor, jiddrade med klienter som var tuggiga och torra i munnen och sen dracks det kaffe och det åts indisk mat och vid halv åtta gick min kollega hem och jag satt och väntade på att nattkollegan skulle komma in. hon kom, och efter en stund körde hon mig hem. jag är själv hemma ikväll, då D är på invigning av ett bryggeri och verkar stanna ute hela natten. jag har sett heartbreak hotel och paradise hotel och nu ska jag snart sova. först ska jag fortsätta läsa min bok. godnatt, imorgon: ny arbetsdag.

fredag 19 november 2010

dag 5 - det här är kärlek

det är svårt samtidigt som lätt att skriva om kärlek.
jag tycker kärlek är det där som inte behöver vara så mycket, men som känns, så himla stort.

det är känslor och tankar om familjen, D och vårt ofödda barn. det är det där som gör mig alldeles varm och blossande när jag befinner mig i mina vänner och familjs närhet.

det känns liksom i hjärtat och magen och banar väg i hela kroppen.

torsdag 18 november 2010

v. 26 (25+5)



magbild, nästsista dagen i vecka 26, med lite drama! det var väl ett tag sedan jag bjöd på en liten bild.. var på hm tidigare idag och köpte en omlottbody med tillhörande byxor i storlek 50. svårt att föreställa sig hur liten bebisen egentligen kommer att vara..

dag 4 - det här åt jag idag

först åt jag frukost. sen åkte jag buss upp på stan och lunchade med Em. jag glömde ta någon bild, men här är stället som vi var på. jag åt grekisk paj med fetaost och oliver och drack ischai. det gjorde Em också, så klart. vi äter nästan alltid samma sak när vi äter..
jag åkte hem efter lunchen och Anna kom efter ett tag. vi fikade på kanelbullar, chaite och kladdkaka med jordgubbar. gott gott gott!

till kvällsmat åt D och jag räk- och crabstickspaj och tittade på wrestlingpay-per-view. jag har också druckit en kopp te till och ätit några clementiner under dagen.

100

åh! 100 dagar kvar till beräknad födelse. kan inte fatta hur tiden går. det var ju nyss 100 dagar som gått av graviditeten? men nu har det plötsligt gått 180 dagar?!
vi längtar väldigt mycket nu. vi undrar vem det är. som finns där, i min mage.

onsdag 17 november 2010

dag 3 – mina föräldrar

jag blir alldeles varm i hjärtat vid bara tanken på min mamma och pappa.

min mamma och pappa har alltid sett det bästa för mig och min syster. de har alltid funnits där, även när de inte riktigt förstått sina barn. de har alltid ställt upp och alltid varit accepterande (i alla fall fullt tillräckligt).

de träffades i en folkpark för 36 år sedan, de bodde i samma stad, men tydligen var min mamma lite svår, och tyckte att pappa var konstigt (omodernt) klädd. mamma var beatles-tjejen med långt hår och pannlugg, pappa var fotbollskillen som inte hade riktig koll på vad en egentligen borde ha på sig. i alla fall vet jag att min mamma tvingade min pappa att lämna tillbaka kläder han köpt, men inte använde, då de fortfarande stod i bagaget på hans bil..

min mamma och pappa har varit gifta i 34 år. jag har aldrig tvivlat på de att verkligen älskar varandra och är verkligen mina förebilder, både som par och som föräldrar. nu är de över 60 år gamla och roar sig med att åka på långresor. nästan alla länder långt bort har de varit i, och om de inte varit det, så planerar de med all säkerhet att åka dit. de är ganska tuffa på det sättet, tycker jag. ingenting hindrar dem: de är inte rädda för nya saker.

jag minns fredagskvällarna, efter att vi ätit kvällsmat, hur mamma och pappa spelade skivor för varandra. högt, högt. det var roligt att sitta i soffan och lyssna på deras val. lördagsmorgonen började med att pappa cyklade och köpte frallor, söndagsmiddagen och eftermiddagskaffet i det lilla rummet utanför min systers och mitt rum. jag minns vardagarna när mamma var hemma och vi bakade och väntade på att min syster skulle komma hem, när jag blev äldre och mamma och jag åt franskbröd och räksallad när jag kom hem från skolan. jag minns rättvisan som än idag är millimeterrättvis när det gäller julklappsköp till mig och min syster.

jag tror så här, när jag blivit lite äldre, och nu även är gravid, vill ge mitt barn allt det där som mina föräldrar gett mig. på nästan samma sätt fast på mitt och Ds sätt.


The Rolling Stones – Wild Horses

tisdag 16 november 2010

cupcakes

åh jag är vaken nu. jag vet inte riktigt med de här nätterna längre. när jag började jobba, älskade jag nätter. ibland gick de alldeles för fort och jag hann inte med vad jag tänkt göra. nu består de ibland av att stirra i väggen ett tag och inte veta riktigt vad nästa steg är.
men, en natt kvar. det brukar ju gå fort trots allt!

*D har tagit bilden.

dag 2 - min första kärlek

han hette Jens. han bodde hos sin mormor och morfar på somrarna, tvärs över gatan från huset där jag växte upp. båda hans föräldrar var poliser och de hade en schäfer som hette Astrix.

han var två år äldre och citerade polisskolanfilmerna hela tiden. vi lekte mest tjuv och polis. eller så lade vi ut fällor som ingen trampade i. det var Jens som ledde lekarna. och han sa jämt JAG HAR EN PLAN... när något skulle sättas i verk. Jens var inte alls som jag. och ibland tror jag att jag hade någon slags hatkärlek till honom.

ibland var vi hemma i mitt rum. jag minns inte vad vi gjorde men jag vet att vi höll varandra i handen och jag var
åtta år gammal. min mamma och pappa tyckte nog, på ett sätt att Jens hade lite dålig inverkan på mig. till exempel sa jag en gång när jag fått apelsinsaft till fikat att; gud har PISSAT i saften... det var lätt Jens som lärt mig det där med PISSA. men vi gillade varandra. som barn gör. jag kommer ihåg hur det hände saker i min hjärna när jag träffade honom, om jag träffade honom...

sen tog sommaren slut och Jens åkte hem dit han bodde. det blev aldrig som den där sommaren igen, men vi har faktiskt alltid sagt hej till varandra, när vi setts. vi gick i samma gymnasie under ett år, men pratat om den där sommaren, det har vi aldrig gjort.

måndag 15 november 2010

dag 1 – jag

jag föddes nära havet i en liten liten stad där mistluren ofta hörs. där växte jag upp i en villa med mamma och pappa och en storasyster. innan jag började skolan gick jag hos en dagmamma som en så här i efterhand, kan tycka lite si och så om. det fanns inga leksaker hos min dagmamma, jag och min syster fick varje söndagskväll packa påsen med veckans lek. men god mat, det lagade min dagmamma. fast ett tag tyckte jag mest att vi fick äta mackor. min mamma jobbade 50% och jag var ofta hemma och vi bakade mycket och jag lekte, med 100 saker åt gången som jag helst inte ville packa ihop när jag var färdiglekt.

när jag började skolan, fick jag en plats på fritids. jag älskade fritids. och mina kompisar. vi hade en klubb som hette FFPGK, som jag idag inte minns vad det stod för, men det handlade om att äta godis på eftermiddagarna. skolan minns jag inte om jag gillade. jag tror, då och då. jag hade en bästa kompis som inte alls var som jag. det visade sig dock mycket senare. hon blev min onda vän som jag hade svårt för att bryta mig loss från.

musik har alltid varit det bästa jag vet. när jag fyllde 5 fick jag Kiss Lick it up på vinyl, som jag spelade sönder, när jag var 10, upptäckte jag Guns n' Roses och på den vägen gick det. när jag började 4:an, fick jag äntligen en plats på den kommunala musikskolan och började spela gitarr. det var stort! jag genomled trots allt ett helt år med blockflöjt först.

när jag började högstadiet, var jag med i jättemånga band. hårdrocksband. jag sjöng, spelade gitarr och spelade bas. det var mest jag och killarna. jag började äntligen hitta likasinnade vänner, i min parallellklass. de bodde på landet, och jag i typ, stan. jag gillade inte min högstadieklass och jag hatade alla mina klasskompisar, förutom en kille som hette N. vi lyssnade på the Cure och såg svåra ut. vi var aldrig ihop, även om jag önskade det ganska ofta. 1996 åkte jag och min kompis N till Stockholm alldeles själva och såg the Cure på Hovet. det var sjukt stort. jag var sekreterare i elevrådet och min lärare tyckte att jag skulle bli politiker. jag gick ut med bra betyg och kom in på samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet och äntligen fanns mina vänner, där i min klass.

gymnasiet bestod elevråd och en längtan bort från den lilla lilla staden. planerna var stora, icke förankrade i verkligheten, men skit i det liksom... bara vi fick komma bort från den lilla dimmiga staden där vinden alltid ven förutom på sommaren, då den invaderades av turister och solen sken. vårt lilla tjejgäng som gick på nattklubb varje lördag och drack kvällens öl för 25 kronor. jag träffade en första pojkvän som jag nog egentligen inte var jättekär i. jag drömde om den där gotharen som var lång och smal och hade svart hår.
så tog jag studenten och alla, precis alla, flyttade till Malmö. själv var jag ganska rebelliskt (tyckte jag själv) och flyttade till Kalmar och läste Modern Svenska. jag hade en vän (kk) som bodde i gbg, och där, på en syntklubb träffade jag den där, långa, smala gotharen. han bodde i Malmö och var vid första anblicken ALLT jag någonsin drömt om. jag flyttade till Malmö sen, hamnade i ett destruktivt förhållande (med den där gothen), köpte en lägenhet och började plugga på Malmö högskola. 2003 tog det slut med min neurotiska pojkvän (tack). min kompis A, som jag träffat första gången 1994, och jag hängde. Nobeltorget - Värnhem. vi åt soppa, drack alkohol och levde. på riktigt! vi hade crazy summer -03, ingenting kunde stoppa oss. jag träffade E och vi hade en crazy summer -04 också. jag hängde inte riktigt med på min utbildning, tog uppehåll, jobbade på ica tills jag tröttnade på det förbannade kassajobbet, och gav mig fan på att göra färdigt skolan och ta examen. jag sjöng i ett doomband som blev ett metal-band som jag slutade i sen..

2005, på hösten, träffade jag D, vi blev ihop, ett år senare flyttade vi ihop och jag tog upp skolan igen. skrev klart en C-uppsats på två månader och på fem månader en C/D-uppsats. det var jag och Efsa och Lida på högskolebiblioteket. min bästis A och jag återupptog kontakten, efter några år av ovisshet om vad vi gjorde. 2008, på våren tog jag examen, på hösten läste jag 150 % och började som timvikarie på mitt nuvarande jobb. jag jobbar som socialpedagog i en av malmö stads stadsdelar: jag arbetar med bostadslösa människor. allt från ungdomar till missbrukare till familjer och äldre människor. ett år senare fick jag ett heltidsvik, som jag fortfarande går på. jag trivs på mitt jobb, ibland känns det lite som om jag kommit helt rätt, och ibland inte alls. den där känslan av att jag inte riktigt vet vad jag vill jobba med skiftar ganska ofta. men för det mesta gillar jag det: treskiftsarbete, överraskningar och människor. det är komplicerat, men jag tror att jag är bra på vad jag gör.

i slutet av februari 2011 väntar D och jag vårt första barn. det känns fullständigt overkligt och väldigt rätt. det är underbart att känna rörelser i magen. jag längtar tills den dagen vi får träffa personen som bor inne i mig. jag ser verkligen fram emot det. jag antar att en ny tid börjar i vårt liv. jag blir så lycklig bara jag tänker på det.

annars: musik, resa, fotografering, böcker och inredning. det är väl det den här bloggen egentligen kretsar runt. så, jo, det var nog jag. fast väldigt mycket är utelämnat.

hjärtljud

idag hörde jag och D vår bebis hjärtljud. jag fick några tårar i ögonen. inte bara hjärtljud förresten, det kom en och annan spark också. karatespark. puff!
bara på några dagar har rörelserna blivit väldigt intensiva. andra barnmorske-besöket avklarat och allt är bra. det känns så skönt. alla tider är bokade, jag känner lite: kan jag sluta jobba nu och bara vara GRAVID?
fast nej, inte så. jag vill nog jobba lite till. tror jag skulle klättra på väggarna efter tre dagars ledighet...

torsdag 11 november 2010

vi drar!




tisdag 9 november 2010

pocket och påhitt - ankomsten

tack kära bokvän!
i paketet hittade jag två böcker, och ingen av dem har jag läst. Vi som aldrig sa hora av Ronnie Sandahl och Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon. hade jag inte redan börjat på en ny bok, hade jag absolut tagit någon av de jag fick i paketet! det får bli nästa bok helt enkelt. jag fick också ett gott chai, som jag provat nu ikväll. det är verkligen jättegott! en tillhörande tesil också, den har jag inte provat än, men ska göra det till frukost imorgon! en påse från pocketshop, en läsdagbok och en "gubben glad"-skallra till bebben i magen! och ett fint kort med en hälsning från min bokvän!
tack tack tack, än en gång!

jomen, jag vill också!

åh de här listorna som går heta i bloggvärlden! jag vill också! jag vill jag vill jag vill!
problemet med mig är bara att jag omöjligt kan blogga varje dag, men jag tänker att jag faktiskt kan göra en liten variant av det hela. jag hittade listan sist hos igår... ida... imorgon, så nu sätter jag också igång. jag tänker dock förbehålla mig rätten att börja blogga från listan nästa måndag, den 15.

här är listan!


Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här
saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick


post

jag hoppas på lapp från posten i eftermiddag! jag vill hämta ut min pocket och påhitt-påse!! det vore perfekt idag!

20 minuter senare:
och nu kom lappen!!

nej jag är inte trött och jag mår faktiskt bra

jag måste få kräka lite. men först;

det är helt fantastiskt att vara gravid, vi är i vecka 25, jag känner vår bebis varje dag i magen, dova dunsar som om den där inne vänder sig om, intervaller med hårda puffar som om den sparkar, lite mindre hårda dunsar som om den fäktar med armarna, och hickan som får magen att hoppa lite så där okontrollerat. det är fantastiskt.. det är verkligen fantastiskt. jag är så lycklig över att D och jag ska få ett barn tillsammans. att vi fört över våra gener till en ny liten människa som ska bli som vi fast på olika sätt. det vi skapat är alldeles alldeles fantastiskt. det här är en av de bästa tiderna i mitt och vårt liv.

det är möjligt att jag inte är den där personen som bara pratar om vår graviditet hela tiden. men det händer att jag okontrollerat pratar i timmar om den, med människor jag vill ska veta hur det känns och är. det är möjligt att för de personerna att det verkligen märks att jag är väldigt glad. det händer också att när jag träffar människor jag inte träffat sedan i somras eller inte så nära arbetskollegor, inte ens berättar att jag är gravid. vad rör det dem?


där jag arbetar, är vi sju stycken. åldern varierar, de flesta har barn, vi är tre som inte har några barn. två av mina arbetskollegor är i 60-årsåldern, vi andra är mellan 29-37 år gamla. jag har redan gjort klart för de kollegor som tycks tro att graviditet är en sjukdom (trots att de själva har fött barn) att jag inte blivit min graviditet. det går att prata med mig om annat, graviditeten och det barn som ska komma, behöver inte uppta flera timmar av vår arbetstid, det är inte synd om mig, JAG ÄR INTE TRÖTT OCH JAG HAR INTE ONT och jag vill inte ha någon ömkan, jag vill inte ha frågan ÄR DU TRÖTT?!! med en tyckasyndom-röst när jag är inne på min fjärde arbetsdag. jag vill inte ha DU SER TRÖTT UT (om titta menande på min mage) när jag inte är trött, när jag suttit och haft en livlig monolog i en kvart om en före detta missbrukare som inte sköter sig..

HAR DET SLAGIT ER ATT DET KANSKE ÄR DEN FÖRE DETTA MISSBRUKAREN SOM INTE SKÖTER SIG SOM JAG BLIR TRÖTT PÅ?!

jag vill inte höra "din mage är stor, finns det någon möjlighet att det blir tvillingar?" i vecka 25 när jag för sex veckor sedan varit på ultraljud och deklarerat att det finns EN bebis i magen. jag vill heller inte höra "hur ska det här sluta?!" med menande blickar på magen. jag kan och vill inte att min mage ska sluta växa.

så här va, och häng med: jag kan inte kontrollera hur min mage växer. jag kan inte kontrollera över hur stor den är. jag kan inte heller bestämma över att den ska sluta växa. tvärt om blir jag bara glad över varje gång jag ser att den växt. jag har gått upp knappt fem kilo, kanske för att jag inte var pinnsmal innan jag blev gravid, kanske för att allt har satt sig på magen och brösten, inte i ansiktet, inte över höfterna (tack justerbar midja i byxorna eftersom jag måste spänna in byxorna istället för ut). det är ingen, _ingen_ som ska fråga hur jag mår och förvänta sig att de ska få bada i hemskheter i mitt mående. om jag mår dåligt, kommer jag garanterat att skrika ut det så fort jag får chans, det har jag alltid gjort tidigare, innan jag blev gravid.

jag kan däremot berätta de saker som är jobbiga just nu:
jag blir mätt med en gång. jag vet aldrig hur mycket mat jag ska få ner, jag vet aldrig när jag ska bli proppmätt, jag vet inte om jag är sugen på maten jag tänkt äta förrän jag satt mig ner precis för att äta. jag har ont i mina ben den korta tiden innan jag fått på mig stödstrumporna. jag har ont i svanken en halvtimme efter att jag vaknat för att jag hela tiden, trots uppkuddning, gärna lägger mig på rygg när jag sover..

så är det just nu. den här veckan. kanske är det inte så nästa vecka. och det kanske inte var så här förra veckan heller.

och det är väl klart att frågan "hur mår du" är befogad! det är bara sättet, det jävla sättet vissa människor envisas med att säga det på..

måndag 8 november 2010

stunder att minnas

kräftskiva sommaren 2007.
och grattis på födelsedagen älsk. du får min värld att snurra.

lördag 6 november 2010

lördagsöndagjobbahelahelgen, så här kommer bara en bild:



ps: det är 111 dagar kvar till beräknad förlossning. och vecka 25! heja heja!

fredag 5 november 2010

torsdag 4 november 2010

blonde


nu är blonde av Joyce Carol Oates utläst! det har tagit jättelång tid och jag vet egentligen inte varför. kanske beror det på att jag med jämna mellanrum gav mig ut på internet och letade sanningar som omskrivits/försvunnit/lagts till i romanen. jag är fullt medveten om att det inte är en BIOGRAFI om Marilyn Monroe, men att läsa nästan 900 sidor utan att riktigt veta vad som är sant eller inte, fick mig att vilja gräva lite själv.

trots att det tagit så lång tid att läsa, tyckte jag väldigt mycket om boken. på riktigt.

plankan

är det verkligen ingen som tänkt på hur lika de här låtarna är varandra?

Bryan Adams – Heaven

och

Johnossi – Dead End

jaja, i'm just saying..

onsdag 3 november 2010

rest my head on you


det är onsdag idag. jag har inte gjort speciellt mycket. varit på yoga, tvättat, suttit i schäslongen. typ det. inget mer. slumrat lite. jag är totalt utmattad efter de dagar jag jobbat nu för tiden. ingen energi till någonting. glädjer mig liksom åt att jag inte har någonting bokat på mina lediga dagar. shit vad tråkig jag är.

angående bilden, så gillar jag de där knacka på-grejerna. tog massor av bilder när vi var på sicilien men inte laddat upp några än. de kanske kommer.. en i taget liksom.

men nu återvänder jag i soffan. jag har en bok som SKA bli utläst. fattar inte hur det tagit så lång tid.. kanske för att jag somnar hela tiden. inte alls att boken är dålig, på intet vis.


Antony & The Johnsons – Knockin' On Heaven's Door

4

jag snodde en lista från bondhustrun och Fraidi den känns lagom idag bland ligamentvärk och och ryggont. jag undrar om det är nu min kropp ska klappra ihop. mentalt känns det lite så. men jag är nog bara trött..

4 tv-program jag ser
grey's anatomy, weeds, how I meet your mother, desperate housewives

4 saker jag gjort idag
plockat bort och slängt kanyler (jobbat), kört bil, blivit upprörd, pratat i telefon.

4 saker jag längtar efter
ledighet, bebis, london, ny bil

4 saker på önskelistan
en värkfri sista graviditetstid, iPhone, lyckligt liv, massor med pengar

4 saker jag avskyr
kanyler, orättvisor, värk, spindlar

4 jag utmanar.
de som vill vettja!

måndag 1 november 2010

november: vi avslutar sagan snart

det finns ett slags motstånd i mig idag. det där motståndet har befunnits sig inom mig allt som oftast de senaste jobbdagarna. jag vet inte hur jag ska värja mig. om jag ska värja mig. det känns ungefär som om när jag gick i högstadiet och de där tuffa tjejerna stod och rökte på skolgården med högklackat och korta kjolar. går det att värja sig?

jag blir trött. så jävla trött. och känner mig maktlös. och nu, ska jag genomlida två dagar á 9 timmar och 50 minuter med en av de där tuffa tjejerna. med stilettklackar och kort kjol.. oh my.

nej jag ska snart skriva på papper tror jag. sedan säger jag hej försäkringskassan!



Kent – December