"jag kommer överleva!" säger man också går man ut ur rummet och in i livet"

jag glömde hur det kan vara.
och ändå tänker jag att jag inte borde ta åt mig.

för jag är inte van vid sånt där, glömt bort. det är så bara. och det är synd att det ska göra mig ledsen.

men sen läser jag det här och tänker att om det nu är så som jag uppfattat det, finns det andra vägar att gå.