om att vara - eller inte

det är jobbigt just nu (oavsett om jag inte varit gravid).

den nya bilen blev påkörd - ingen lapp lämnad. hela processen känns som ett jäkla hån. snön verkar vara här för att stanna, och mer lär det väl komma. hela julfirandet känns som ett hån det med. jag ska jobba, folk ringer och är skitledsna, kidsen bråkar med sina föräldrar och föräldrarna säger att barnen förstört deras liv. allt är så jävla känsligt under julhelgen. när jag jobbar önskar jag att ett stort streck kunde strykas över den här högtiden. det är känsligt att säga god jul, det är jobbigt att fråga vad som ska hända till helgen. det där "normala" snacket är liksom inte ok.
i min ensamhet tänker jag att jag är lycklig över att ha haft så fina jular i alla år.

förutom ett år. när min dåvarande kille ringde från mellansverige och var full och skulle ta livet av sig. jag tror nästan att jag förträngt det där, när jag satt i tv-soffan hos mamma och pappa och inte visste vad jag skulle ta mig till.
(han tog inte livet av sig)

jag har typ 1000 julklappar kvar att handla. hej jag är gravid och vill helst inte gå ut i -100 grader. inte för att jag har ont (varför varför känns det som om jag hela tiden måste bekräfta att jag mår skitbra trots vecka 31? kan folk inte bara vara glada över att jag mår bra?) eller för att jag blir trött UTAN PÅ GRUND AV DET HÄR JÄVLA PISSVÄDRET?

men nu ska jag ladda. jag ska äta päronkräm och sitta ner en stund.
sen ska jag ta på mig 18 lager kläder och gå till närmaste köpcentra. där ska jag köpa alla julklappar och sen ska jag gå hem och låstsas som om det inte är jul mer.

jag väntar på svar om jag får den fasta anställningen som jag varit vikarie på (både tim- och långtids) i dagarna. tanten som "hotade" ta min tjänst, sökte visst inte ens den. skönt, men tydligen har det inkommit 51 stycken ansökningar. det vore ju trots allt en fin julklapp att få en tillsvidareanställning..

positivt? jag har i alla fall inte urinvägsinfektion. tack så mycket.