den här veckan har jag avslutat ett kapitel som varit en del av mig i många år. jag ska inte säga att jag är speciellt ledsen över det, men det känns. inte som då när jag slutade i bandet, som att en del av min identitet är förlorad, för det kändes faktiskt så, utan mer som om något som jag inte gillat på många år har "tagits ifrån" mig. det är helt okej! för här, där det slutade, börjar något nytt. hoppas jag. jag hoppas så innerligt.
och det har ingenting med kaktusar att göra. eller? när jag var en 10-11 år var jag besatt av kaktusar. i mitt flickrum hade jag hur många som helst, som jag skötte med omsorg, lånade böcker från biblioteket och läste skötselråden. levde min lilla kaktusvärld.
så i min lilla värd, står faktiskt kaktusar (speciellt de som blommar) för glädje och en bit av min barndom.
förresten, det ska bli spånnande och se.. hur det blir liksom.
och det har ingenting med kaktusar att göra. eller? när jag var en 10-11 år var jag besatt av kaktusar. i mitt flickrum hade jag hur många som helst, som jag skötte med omsorg, lånade böcker från biblioteket och läste skötselråden. levde min lilla kaktusvärld.
så i min lilla värd, står faktiskt kaktusar (speciellt de som blommar) för glädje och en bit av min barndom.
förresten, det ska bli spånnande och se.. hur det blir liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar