okej. bebis har skött sig exemplariskt i nära fyra månader. och sen dyker det upp en eller två tänder och bye bye med allt som varit. nej, jag är nog lite hård nu men natt ett: bebis tycker inte att han ska gå och lägga sig klockan åtta som vi tycker. istället somnar han klockan 23.00. natt två: somnar bebis klockan halv nio, i ganska vanlig tid... men v a k n a r klockan 24 och gallskriker fram till klockan 03.
vi är liksom inte uppe på nätterna på grund av bebis. det har vi inte varit sedan han var någon vecka gammal. jag intalar mig att DET ÄR EN FAS för sånna finns det har jag hört. fast vad vet jag, det är kanske så här det ska vara nu. jaja, det får väl vara så då då...
ikväll somnade bebis som vanligt. vaknade inte när jag lyfte över honom till spjälsängen heller. så: vi får väl se då!
klart det är en fas, förhoppningsvis en kort sådan. låter jobbigt! jag får ont i hjärtat när henry har skrikit typ mer än 10 sekunder, vet inte hur jag skulle klara det du beskriver. men det kommer väl såna stunder här med... :)
SvaraRadera