nattreflektioner

jag jobbar natt.

jobba natt som innebär att vara rastlös, trött och lite irriterad. skulle mycket hellre se att jag var hemma och sov i min egen säng, eller ha en dag till vid havet med mamma, pappa, syster och korvbarnen.
å de där barnen: mitt hjärta blir alldeles varmt.

dagarna har gått fort vid havet. leka och stämma gitarrer. sjunga och läsa tummen, leka med lego och pussa på den lille.

ikväll kom jag hem till betongstaden där skottlossningarna ekar och människor är rädda för att gå ut, leva och finnas. ytterligare en skottlossning ikväll. det råder en slags förtvivlan. jag vet inte vad jag ska känna. jag älskar mitt malmö. ingen galning ska få ta ifrån mig min stad och ändå går tankarna mot att det inte är värt att bo här, om människor ska dö på grund av sitt ursprung och inte ens är säkra i sina bostäder. det finns två sidor av allting. just nu är förtvivlan den största samtidigt som jag inte vill ge upp. än en gång ska ingen galning få ta ifrån mig malmö och staden jag bott i i tio år.

lördag och ny graviditetsvecka. 23! jag ska gå och sätta mig i soffan igen och läsa Blonde, boken jag läst i en evighet och den tycks aldrig ta slut. 200 sidor kvar. hoppas att jag är pigg i natt. annars är jag alldeles säker på att den här natten kommer att bli hur jävla lång som helst.

fem timmar kvar.