klockan är 04.00 och jag har nyss "klämt" en bok i soffan på jobbet. Anna Gavalda är verkligen speciell. jag visste inte riktigt, när jag valde bok i bokhyllan, att "jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" är en novellsamling. jag längtade efter Gavaldas språk helt enkelt. och nog har jag fått min en dos av det och nog har tankarna satt igång. boken får mig att tänka på hur det var förut. med vindslägenheten, sökandet och den där spänningen. som alltid ser jag lägenheterna i Gavaldas böcker framför mig och de liknar den lägenhet jag en gång kan tänka mig bo i, som på bostadsmarknaden går för tre miljoner och som jag skulle kunna dö för (jaja, nästan då).
jag tror att jag på något sätt fått en slags åldersnoja. den gör sig påmind nästan hela tiden. jag vet inte riktigt vart jag ska göra av den, men hallå, jag fyller 29 om två veckor (typ). nu har jag två timmar kvar tills jag ska låsa dörrar, gå ut och ta mig hem. det är i de här stunderna, när vinden känns som sexton minus som jag redan skulle vilja ligga i sängen och sova djupt. istället går jag och lägger mig när de flesta andra går upp och jag går upp när de flesta andra snart ska sluta jobba för dagen. trots det, gillar jag verkligen att ligga i sängen hela dagen och sova. med dubbla täcken och högaktningsfullt skita i telefonerna (om de nu ringer) och allt annat. imorgon ska jag försöka ta mig upp så att jag kan träna, det känns som om jag ligger efter med den, fastän det bara är en dag jag inte tränat, och vadå, det är ju trots allt bara onsdag idag (imorgon).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar