10 år

jag har funderat över de senaste tio åren. jag har tänkt intensivt och känt att vissa år bara betyder ångest och ledsamheter, något jag inte känt speciellt starkt de senaste åren. det kan bli för mycket att ta på och så här, 2010, är det lite som att börja om. tio år äldre.

år 2000 var jag i egypten med familjen. vi firade mammas födelsedag med en vecka på hotell och en vecka ombord på en båt på nilen. jag tog studenten och var olyckligt kär. kan för övrigt inte komma ihåg någon gång jag var lyckligt kär under tiden jag bodde vid havet. på hösten flyttade jag till kalmar eftersom alla andra flyttade till malmö. det är lite jag i ett nötskal. kalmar var inte snällt. jag bodde i korridor i ett gammalt mentalsjukhus och jag var så liten, så oförstörd och ensam. jag besökte gbg några gånger. jag antar att det var på grund av saknaden av ömhet.

2001 inleddes med ett nyår i malmö. jag minns inte vad vi gjorde. jag vet bara att min nuvarande hood var okänd och det kändes konstigt. orolighet och rotlöshet. i februari träffade jag den neurotiska pojkvännen. han var äldre, inte så världsvan men allt jag någonsin drömt om (trodde jag i alla fall då). ett pendlande mellan kalmar och malmö började, jag hade inga pengar men åkte lik förbannat mellan de två städerna. helgerna borde ha räckt till men så småningom blev skolan lidande och till sommaren åkte jag till havet och satt i kassan på ica. jag kom in på en utbildning i malmö och efter sommaren lämnade jag kalmar för malmö. jag träffade A som jag några år tidigare lärt känna i england. en fin vänskap inleddes. jag bodde i min kusins lägenhet och den neurotiske pojkvännen började visa sitt rätta jag. jag trodde att ett förhållande skulle vara som hans och mitt var. lögner, depressioner och utbrott.

år 2002 fortsatte min utbildning. det gick trögt och smärtan i mitt öra började komma. jag sov dåligt, bet ihop med käkarna och mådde rent ut sagt skitdåligt. min neurotiska pojkvän fick fler och fler utbrott, jag fick ställa in saker som jag bestämt göra med mina vänner, enkom för att han inte ville vara ensam just den kvällen. på sommaren var vi på arvikafestivalen och såg bland annat the cure och the mission. jag började gå till en psykolog. allt var faktiskt helt svart. det enda ljusa var att jag köpte en lägenhet, en liten tvåa på vinden som jag kom att älska över allt annat, i alla fall nästan.

år 2003. året då något brast, försvann och jag aldrig trodde att jag skulle klara av att gå vidare från. det hela började med att min dåvarande neurotiska pojkvän inte kunde bo hemma i sin lägenhet då han ständigt blev störd av ljuden som finns i ett hyreshus. han flyttade helt enkelt in i min lägenhet. han låg flera dagar och stirrade in i väggen. på min pappas födelsedag bröt han ihop och slutade prata. 22 år gammal begav jag mig in i psykiatrins värld och försökte kämpa för att han, den person jag trodde betydde mest i hela världen, skulle reda ut sitt trassel och bli bra. det blev han inte, istället sökte han sig till andra städer med kondomer i väskan, och blev troligen bara i sämre och sämre skick och jag förnekade, skyddade, och hittade på lösningar för att ingenting skulle märkas utåt.

jag hälsade på min syster i juli och pratade inte med honom på en vecka. när jag kom hem, gjorde vi nog slut via icq. dagen efter pratade vi genom det som fanns att prata om i hans kök och helt plötsligt kunde jag inte andas längre. min värld var förstörd. jag hade mina vänner. de hjälpte mig under de där månaderna. och min familj. och uppbrottet med mitt neurotiska ex blev något jag aldrig kommer att glömma. men det är bra. jag vet vad medberoende är nu. sommaren gick och jag pluggade förvaltningsrätt, hade crazy summer -03 och pluggade på under terminen. jag lärde känna Em i all kaos som rådde.

år 2004. det är svårt att minnas det här året. jag vet att jag träffade Ei. jag vet att jag var i gbg. jag vet att det var snö. soppa hos A och sökandet efter något. svettiga hårdrocksklubbar och spetskläder. spelningar med bandet. sommaren med mr. muscle. helgon.net och konstiga förföljelser och nättrakasserier. 2004 var året då jag struntade i skolan (igen). jag var på semester med mamma och pappa och gjorde saker jag inte borde ha gjort.

2005:s början följde nog i samma spår. jag lärde känna crazy dad. det var dumt gjort men visst lär en sig saker hela tiden. jag borde ha tagit min examen men det hann jag aldrig göra. jag hade inte tid att skriva för jag drack hellre öl och diskuterade foucault, derrida och haraway. det hade jag kunnat göra i min magisterexamen istället. på sommaren lärde jag känna D. vi pratade mycket över msn. jag tog inte tag i mitt pluggande utan började arbeta på ett bemanningsföretag. D och jag blev ihop, kan en säga, i slutet av året. det var fantastiskt och stabilt.

2006 fick jag anställning genom bemanningsföretaget på kolgruvan. där jobbade jag och slet och intrigerna tätnade där. jag var så trött på stället att jag höll på att dö. jag fyllde 25 och hade fest i min lägenhet. jag och Em var i gbg och såg DM. jag följde med till wacken open air för första gången och efter sommaren började D och jag fundera på att flytta ihop. vi hittade vår lägenhet och skulle byta till oss den men precis när kontraktet skulle skrivas tillkom problem och vi fick vänta till februari 2007. i december flyttade jag in hos D och hyrde ut min lägenhet till Ci. i december kom också min systers första barn, skrutten. jag var den lyckligaste människan i hela jävla världen.

2007 började med att D och jag flyttade in i vår fyra. några veckor senare åkte jag iväg till indien och var borta i 17 dagar. indien var fantastiskt. fortsatte arbeta på kolgruvan och vantrivdes. D, jag och hans föräldrar var i italien på sommaren, i ravenna. någonstans efter sommaren vaknade jag upp. jag skrev en c-uppsats i svenska på fem veckor, satt på högskolans bibliotek tillsammans med efsa. vi stärkte varandra. jag sade upp mitt deltidsvikariat i kolgruvan, jobbade bara tre fasta tider i veckan, fick jobb som speciallärare i en skola. nyåret firades hemma hos Joh.

2008 var året då jag tog min magisterexamen. jag kämpade hela vintern och våren med att få de där halvfärdiga sidorna klara. D och jag åkte till New York i en vecka, fantastisk stad och jag ville nästan inte åka hem. till våren blev faktiskt den då tre år gamla uppsatsen klar. vid min sida hade jag efsa och li. jag gick upp med den och fick vg och hela livet var liksom fantastiskt. sommaren tillbringades i kolgruvan och till hösten hade jag fått upp intresset för att studera igen. jag läste en kurs i socialt arbete samt en kvällskurs i socialrätt. jag tog mina sista veckor csn och levde livet. jag jobbade fortfarande på kolgruvan, några timmar i veckan men i oktober sade jag upp alla fasta tider jag hade. i samma veva var jag på intervju på mitt nuvarande jobb som timvikarie och fick jobbet. det var en fin känsla av att verkligen ha hittat rätt. i november åkte familjen till fuerteventura och fick välbehövlig sol och bad. det var en fin semester där både R och D firade sina födelsedagar. nyåret firades hemma hos oss.

och så, 2009. det finns redan en liten redovisning, månad för månad men i ord har 2009 varit ett fantastiskt år. det har inte direkt funnits några motgångar. jag och D var i london, jag tog körkort och jag fick ett heltidsarbete. många av mina vänner och bekanta fick barn 2009 och 2010 väntas fler. jag hoppas verkligen att det här året blir minst lika bra som det förra. nyåret hemma hos Anna och Mar var fantastiskt bra. jag ser fram emot att möta 2010.