måndag 2 maj 2011

klagan från betongen

jag hatar att vara förkyld. det är typ det värsta jag vet förutom riktig jävla magknip (och ha krystvärkar i åtta timmar eller vad det nu var). huvudet känns helt fladdrigt, och lägg till amningshjärna på det och halsen är igenmojjad, näsan och ögonen rinner och hosta. denna hosta som känns som om lungorna ska komma upp och hälsa på.

och ovanpå allt: mitt lilla barn! som så klart inte blir försummad av sin förkylda mamma. för mamman struntar i att hon mår dåligt och knappt kan prata, än mindre sjunga, men lik förbannat kommer den ena påhittade barnsången efter den andra. 
och så klart oroar jag mig för att E ska bli smittad, även om bebisar tydligen för det mesta är skyddade när de ammas. men ändå! vid minsta lilla nysning eller lilla hostning, blir jag hysterisk och måste känna panna. till saken hör att han sover mycket just nu. men men, vi ska till BVC imorgon, så då kan jag väl prata av mig (om jag har någon röst) med snälla sköterskan där. 
det är dessutom kallt ute. inte för att det gör så mycket, jag är ändå jätteförkyld och hade det varit varmt, hade det mest troligen varit ä n n u jobbigare. 

men nu sover E, och jag ska faktiskt, för en gång skull, vila mig lite på soffan.

4 kommentarer:

  1. Stackars dig. Vara förkyld och ta hand om en liten kan inte vara lätt. =(
    Och åtta timmars krystvärkar?!? Jag som tyckte jag hade det jobbigt med mina två timmar.....

    SvaraRadera
  2. ja.. det blev ju lite turbolent den där förlossningen.. E är född med ett akut kejsarsnitt.

    SvaraRadera
  3. Åh, din stackare! Det är jobbigt att vara sjuk och ha liten baby! Vila ordentligt och ta hand om dig ordentligt!

    SvaraRadera
  4. En bok om dagen: det ska jag, känns lite bättre idag!
    är dock lite ledsen över att jag missade ditt bokbyte den här omgången, jag får väl ta igen det vid nästa :)

    SvaraRadera