när det blir så där så att en vill vara där. kanske är det den sena (tidiga) timmen som gör det, men när jag satt där i soffan på jobbet, blev jag faktiskt lite tårögd.
"när vi gick på scen någon gång vid elvatiden på kvällen blev hela stället som tokiga. vi spelade verkligen bra, och regnet höll sig borta under hela första timmen av vårt set tills vi spelade november rain. när vi inledde den låten, bokstavligen på sekunden, öppnade sig himlen och regnet vräkte ner igen. det var en av dessa massiva tropiska skurar där varje droppe kan fylla en kaffekopp. det kom ner som en svart dimma och blandades med ångan som steg upp från publiken. jag kunde knappt se genom molnen som formades i arenan, folket var ett enda hav av siluetter. det var väldigt dramatiskt och väldigt vackert, det kändes som att de och bandet var ett."
ur "Slash" av slash och bozza
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar