trettondagen

jag gick upp efter två timmars kämpande kvar i sängen.
jag vet inte riktigt varför jag envisades med att ligga kvar när både benen och svanken värker, bebis har träningspass i magen och jag har nästäppa.
men två timmar är ganska mycket trots allt. men nu sitter jag här, tittar på snön (förbannar snön) och sällskapas av iris i fönstret. stödstrumporna är på, nästäppan borta.

ska koka en kopp te och sätta mig i schäslongen, titta på O.C (första säsongen) och se om jag kanske somnar där. det är så mycket enklare att sitta upp och sova.
kanske en macka också?